Feeds:
Inlägg
Kommentarer

<3

Den tid som gått… har varit den svåraste tiden i mitt liv! Aldrig trodde jag att man kunde sakna någon så mycket som jag saknar min kära Müsli! Inte en endaste dag passerar utan hjärtesorg och saknad… samtidigt vet jag att hon är här, med mig. Hela tiden, i allt jag gör och i allt jag är. Hon är mitt livs kärlek! Och det vi delar är bortom denna värld och allt förnuft… det är evigt och äkta!
Det är kärlek!

Så vad blir nu med bloggen?…
Jo, det verkar som att den får leva vidare… för hur overkligt det än må kännas ibland så går livet vidare…
Mymsans kära dotter Flingan, min lilla tösa, ligger nu här bredvid mig i ett mysigt kök i svenska skogarna och burrar ihop sig i sin mammas varma korg… hon vet vad som hänt. Hon känner allt, den ängeln! Och likaväl vet hon också vad som kommer att hända. I rummet bredvid gror planer och drömmar. Tanken är att det blir valpar till våren, att hon äntligen skall få bli mamma, och att hon skall bo här då. Det är så underbart att ha henne på besök. Det blir som det var. När vi 3 var en. Det är underbart! Och förhoppningsvis blir det valpar och nya familjemedlemmar till våren. Och pappan, ja wow! Han är perfekt! Han är en änglagåva!

Så med sorg i mitt hjärta och glädje i min själ… traskar vi vidare på livets stig. Varje steg jag tar, tar jag med dig Müsli! Detta är, har alltid varit och kommer alltid att vara vår kärleksstig ❤ Livet, Döden och allt, både innan och efter… i evighet…

Annonser

JAG ÄLSKAR DIG

Den 12/3 – 2014 somnade min käraste älskling in. Efter CT fann dom att hon hade canser i nervutskottet från ryggen. En hämsk sjukdom som man inte kan göra något åt…

Jag vet att det vi hade är något utöver det vanliga, och att hon alltid kommer vara med mig är inget jag tvekar på. Men saknaden… saknaden…
Aldrig har jag kännt sån sorg. Det finns inga ord för att förklara det mörker som fallit och den smärta som lever innom mig. Så jag tänker inte ens försöka skriva något blaj…

Vi vet, du och jag älskade Mymsan…

JAG ÄLSKAR DIG SÅ!

Anna <3 Müsli

Det blev en varm vinter för oss på canarieöarna. Och Müsli har hittills överlevt sitt autoemuna påhitt…och vi hoppas på att det fortsätter så!.. självklart har något annat kommit istället…men mer om det sen…
Vi har precis kommit tillbaka till Sverige med husbilen och försöker nu landa i den nya röda stugan med vita knutar i Vena. Att landa är uppenbarligen inte så lätt när man varit ute och flygit de senaste 3 åren och lixom nästan tappat tron på att man ens vet hur man landar längre… att man har glömt hur det går till…
…det är skrämmande… och det kräver helt andra egenskaper… när man inte längre vill ”lämna” hela tiden utan stanna upp och blicka närmare… att våga möta allt som kommer då… sig själv, och allt där innom…att våga se.
Men jag har inget annat val nu. reser man för länge så tappar man fotfästet, förvirringen tar över innifån och man vet varken riktning eller önskan längre. Det kan jag nu säga av egen erfarenhet. Och kanske var det dit jag behövde komma. Nu vet jag ju faktiskt att jag överlever även det… riktning, motivation och anledning är uppenbarligen inte allt. Men visst får det oss att må bättre. Innombords!
Jag saknar rutiner, vissioner och riktningar, att kunna se en livsstig växa fram framför mig igen. En riktning. En simpelhet men med livets storhet i grunden. Då mina rutiner och allt som ens verkar likna en vardag släcker livsglöden och den oskulldsfulla glädjen i ett svep så avundas jag er alla som kan leva i denna mäktiga simpelhet. Denna vardag. Denna förbaskat underbara vardag! Hur ni kan leva med en brinnande glöd i vardagens rutiner?
Jag vet att jag kan! Jag har gjort det innan. Och jag gjorde det förbaskat bra! Men nu efter att ha flängt runt så länge så känns den värden så långt borta.
Men man måste ju börja någonstans =) Så här är vi nu i sverige. Har bokat simmtid för Mymsan på Tisdag dä hon inte har några muskler alls kvar i sitt högra bakben efter en lång tid av smärta av okänd grund… röntgad överallt och undersökt men inget funnet… hoppas på bättring och att det inte är någon autoemun skit på G igen!
Härligt med svensk luft och svenska skogar!

Varma kramar ❤

La Palma <3

Nu har vi äntligen kommit fram till La Palma. Det har varit en galen resa och med trakiga akutbesked om antingen autoemun sjukdom eller Borelia+Anaplasma sa har det hela varit lite nervöst. Dagen innan färjan började Mymsan plöttsligt blöda näsblod och det bara av akut till vet. – än en gang. Hon fick K-vitamin i förebyggande syfte (för om hon fatt i sig rattgift) Och lugnande piller för batresan pa 64 timmar ( Cadiz- La Palma). Med hjärtat i halsen akte vi över det evigt langa havet. Hon klarade resan! Väl pa land sa blev det att söka upp veterinär för vidare undersökning och genomgaende utredning. Jag skall tillbaka igen pa Mangdag. Da skall bla. prover för laga Trombocyter tas. Jag hoppas pa att allt är väl! Och att jag far dela livet med min käraste nagra ar till! Jag älskar henne sa!!!! Vet menade att näsblod är vanligt vid plötslig värme.. och att jag inte skulle orora mig. Jag hoppas! Hoppas! Och älskar!!

Att vara pa fri fot med Mymsan igen känns, trots omständigheterna, verkligen underbart! Och att du ha ett portabelt hem, känns helt magiskt! 😀

Uppdatering kommer .

KÄRLEK! ❤

Kreativa dagar!

Nu har det varit ett galet flöde av extremt kreativa dagar! Jag har gjort så mycket… snickrat, målat, och gjort annat småpill från ca .åtta.- .nollnoll. varje dag… inte har jag kunnat sova på nätterna heller, som ett litet barn innan julafton har jag legat och väntat på morgonen som aldrig verkar komma snabbt nog. Det är helt obegripligt hur mycket jag älskar denna skaparkraft när den är som starkast. Satoris magi! Mitt sätt att möta den är nästan på snudd till maniskt. Jag och mina projekt. Alla mina 1000 bollar av glädjeämnen som jag skall hålla i luften-samtidigt och fallet som kommer då jag kommer på det absurda i min lilla boll lek. Men flödet är vackert. Och man kan inte springa före sig själv. Det är helt enkelt mitt sätt att vara. Och denna gången har jag i alla fall valt en riktning och låtit lägga en väg innan jag börjat springa. ” Stolt! :D” So here we go! Jag har även fixat en annan hemsida nu, kopplad till denna, där allt om husbilen och det lilla projektet kommer att hamna…

All good ❤

 

Nu var det en halv evighet sedan jag skrev något sist! Som vanligt så har mycket hänt! Vi var bland annat nere i Schweiz och jobbade på en bondgård, till Mymsans förtjusning! Sedan bodde vi i Halle, i Tyskland i ca. 2 månader. Och nu sist var vi uppe i norge och jobbade på ett bergshotell. Det har varit fullt upp och inte mycket hund-fokus i mitt liv på sista tiden. Men vi har delat alla dagar lilla Mymsan och jag, som vanligt. Och vi har kommit varandra närmare än någonsin förr! En granne i området stannade alldeles häpen och frågade mig om det verkligen var samma hund som den jag hade förr… ”- hon ser så otroligt glad och sprallig ut” , sade han. -och det var det ju såklart. Samma gamla vanliga Müsli. Men något har hänt med henne. Hon har börjat slappnat av, njuter mer av livet och alla små gåvor, som att mysa, leka, busa och sådant som en normal hund vanligtvis gör. Jag tycker att det är underbart att se! Svansen går i ett och vi är lixom ett team på en djupare nivå nu. Själsvänner.

För ca. 1 vecka sedan köpte jag mig en husbil! 😀 Det blir Müslis och mitt hem nu under en tid! Jag har så saknat att ha ett bestämt hem, en bestämd fast punkt som är min! Inte bara flaxa runt och ”hamna” här och där hela tiden! Så nu har vi vårat hem Müsli och jag! – Husbilen Chiva! Jag har funderat långe mellan ett litet hus, lägenhet eller husbil. Och kom fram till att ett hus vore det finaste, med trädgård och en liten sjö, harmoniskt och vacker – men problemet där är att jag inte vet VAR jag vill bo! Sverige? Spanien? Tysklan? Grekland? ja… jag vet helt enkelt inte var detta lilla söta hus skulle stå. Och lägenhet, nej, det är inte min grej- jag vill bo nära vildare natur och kunna odla min egen mat. Så husbil blev det. Då har jag mitt hus som jag kan bo i, och samtidigt kan jag resa runt och bo där jag känner för. =)
Dagarna rullar förbi med husbilsfix som 1a prio =) I september/oktober bär det av till Canarieöarna – är tanken =) Och innan dess skall allt MÅLAS!! Färger färger färger- på allt! Jag tror att jag ev. kommer starta en ny blogg mer ägnad åt det. Men det kan också hända att allt hamnar här. Låt se.
Idag- slipa, snickra, måla måla måla =)
Varma kramar till er alla! ❤

Sjukstuge dagar…

Fick åka in akut. Blev inne i 3 dagar. Nu är jag tillbaka igen. Och tanken är att piggna till lite långsamt och träna lite nya trix och även finslipa gamla som redan börjar glömmas bort. Ser fram emot det! Har plockat fram allt jag behöver, men inte fixat godis än… har inte kraft nog att ta mig till affären än… men det kommer nog snart =) Och då jäklar! Är galet taggad nu!